Jag har strulat med en man, X, ett bra tag. Vi har verkligen försökt att få det att funka. Vi har vart ihop ett par månader och sen gör vi slut. Är i från varandra ett par veckor och blir ihop.
Inte hälsosamt för någon av oss eller de andra som är inblandade.

Nu har vi vart ifrån varandra ett par veckor och jag håller på att gå sönder!
Jag älskar den mannen av hela mitt hjärta och kan inte förstå varför vi inte kan "bara vara" i förhållandet!
Vi är så olika varandra två männiksor kan vara, vilket jag tycker är bra.
Han är den lugna typen medans jag är överallt och ingenstans, samtidigt!
Det skiljer ganska många år mellan oss vilket jag absolut inte har ngt emot, åldern för mig är siffror på ett papper.
Jag är 30+ och X är 45+

Vi är inte på ngt sätt klara med varandra.
Min kärlek finns hos den mannen och jag vet att hans kärlek finns hos mig!
Jag har aldrig träffat ngn som är som han. X är snäll, omtänksam, rolig (fast han inte vet om det), klok, smart, fysisk (på ett bra sätt), vacker på insida och utsida, en älskare som verkligen älskar.. Han är X.
Gud vad jag saknar den mannen  
 
Jag skulle vilja ha ett svar på varför det inte kan funka när vi har så pass mycket kärlek mellan oss?!!!?